Ålens drastiska minskning
Efter att ha läst boken Tyst hav skriven av Isabella Lövin
valde jag att skriva om fiskar och hur deras miljöer. Hon skriver mestadels om
utfiskningen av våra hav och yrkesfisket, men jag hade tänkt skriva och forska
mer i sportfisket i Sverige.
I Sverige har sportfisket länge varit en populär hobby och
stora fiskar har sedan väldigt lång tid tillbaka väckt stort intresse. Men en
skillnad från då till nu är att yrkesfisket aldrig varit så effektivt som nu,
vattenkraftverken är många och lekområden för fisken förstörs av mänsklig
påverkan. Även enskilda personers fiske kan göra mycket stor påverkan även i
ett lite större vattendrag.
Det kommer folk från mestadels andra delar av Europa för att
till exempel fiske Harr i den nästan orörda vildmarken i Sveriges fjälltrakter.
Men vi måste försöka göra fisket hållbart i en längre tid! Vi måste vara rädda
om den vildmark vi har och bevara den. Även utsläpp av mediciner och övergödning
påverkar våra vattendrag negativt.
En fisk som är väldigt illa ute är ålen. En fisk som på bara
ett 10-tal år har minskat otroligt. Ålen är en fantastisk fisk som kan bli
väldigt gammal och det kanske mest udda är att ålen leker ända bort i sargassohavet
som ligger utanför Nordamerikas södra del åt öster ute i atlanten. Där läggen
ålen sina ägg och småålarna kläcks långt ute i atlanten och förs tillbaka med havsströmmarna
mot Kattegatt förbi Öresundsbron, till Bottenhavet och kanske upp i Ume älv där
den växer upp och om allting går rätt så simmar just den fisken tillbaka till
sargasso och leker för att föra sina gener vidare. Men på den vägen ska ålen
klara av många hinder. Torrlagda älvsfåror, turbiner och miljögifter. Eftersom
ålen äter andra fiskar när den blivit lite större och även blir väldigt gammal
drar den till sig mycket miljögifter. Vad den drastiska minskningen beror på
kan ingen säga med säkerhet bland annat för att man inte vet tillräckligt
mycket om denna mytomspunna fisk. Men jag har sätt siffror på att ålen minskat
mellan 90-99% på bara sista tiden. Enligt Naturskyddsföreningen har ålen minskat
med 95% sedan år 1970[1]
Ändå är det få som vet om denna minskning och folk som vet om det men ändå vill
ha ålen som traditionellt på julbordet.
Efter det att media tagit upp hur läget ser ut för ålen idag
har faktiskt förändringar skett! Bland annat genom fisketidningar som ökad medvetenheten
hur pass illa det står till. Även Naturskyddförening har bidragit med att skapa
en kampanj där man kan köpa upp fiskerätter. Där köper man alltså upp
yrkesfiskarnas rätt att fiska ål och på så sätt räddar man många ålar. Naturskyddföreningen
har sålt fiskerätter motsvarande 8611 ålar i dagsläget. [2]
Året 2007 den 1a Maj upprättades ett förbud som tidigare
nämnts mot att fiska ål frånsett några få undantag. I förbudet följer ett krav
på att du måste släppa tillbaka all ål du fångar även om du inte var ute för
att fiska ål. Ålen har nämligen en föda av småfisk och kan därför fångas på ett
drag som ska imitera en fisk eller en liten fisk eller fiskbit som man fiskar
med. Detta gör även att det är svårt att gripa någon för ålfiske eftersom man
lätt kan påstå att man fiskar något annat än just ål. Men hur är det med fisk
man släpper tillbaka efter man har fångat dem? Detta har jag inte hittat några
fakta eller forskning om men enligt egna erfarenheter kan jag säga att en
väldigt stor procentandel överlever om man behandlar fisken på rätt sätt! Till
exempel har jag fångat en gädda som blivit uppfiskad minst 6 gånger innan jag
tog den.
Det är ett stort antal faktorer som spelar roll om fisken överlever
eller inte. Det mesta hänger på behandlingen av fisken. En fisk som man tröttar
ut mycket innan man fångar har mindre chans att överleva. Sedan givetvis hur
lång tid fisken är ovanför vattnet är en viktig faktor. Sedan finns väldigt
många fler faktorer som till exempel om kroken sitter i sväljet, om en gälbåge
går av eller att den skadar sig på stenar eller grus på land. Om fisken rullar
några varv i grus kan slemmet på fisken lossna och därmed kan fisken drabbas av
svampsjukdomar. Detta är mycket vanligare på sommaren då den lättare drabbas av
dessa sjukdomar. I kallt vatten däremot drabbas fiskarna nästan aldrig av svampsjukdomar.
Inom sportfisket har C&R blivit väldigt populärt viket betyder Catch and Release
alltså att man fångar fisken och återutsätter den igen. Det finns bland annat
vadderade mattor att köpa på fiskebutiken för att den inte ska skada sig, en
vågsäck är nästan ett måste (det kan vara en plastpåse eller till större fiskar
en ikeakasse) . Detta för att inte fisken ska ta skada vid vägning om man vill veta
vikten på fisken. Även antiseptiskt gel finns att köpa som är till för att appliceras
i hålet som kroken gjort i fisken mun för att minska risken för infektioner. Sedan
finns hullinglösa krokar och knutfria håvar att hitta på marknaden av
fiskeprylar idag som är till för att vara så skonsama mot fisken som möjligt.
Att återsätta fisk på ett skonsamt sätt ger idag väldigt
positiv kritik av de flesta seriösa fiskare som värnar för ett hållbart fiske.
Nu är inte ålen direkt en känslig fisk utan tål betydligt mer än de flesta
fiskar.
Det mesta av detta har vi i Sverige tagit efter från Storbritannien
där fisket är väldigt stort och det finns betydligt mindre sötvatten att fiska
i och fler människor. Detta är då ett krav för ett långsiktigt hållbart fiske i
Storbritannien. Det enskilda fisket med spö kallas ofta sportfiske och det
skulle jag klassa som en hobby där det roliga är just att fiska och försöka
fånga en stor fisk av en viss art. Om du återutsätter den fisken ger du både
dig själv och andra möjligheten att fånga den igen istället för mat på bordet
eller i många fall kastad i skogen eller upphängda på väggen.
En fisk som det pratats mest om då man nämner C&r är
gäddan. Gäddan är vår populäraste sportfisk i Sverige men ändå kanske den mest
hatade också. Många vill ha bort att gädda för ädelfisken skull. Men då kan jag
säga att man bör tänka på vad man gör då man tar upp och dräper en gädda. Det
kan ha förödande konsekvenser för balansen mellan vitfisk och predatorer i ett
vatten. En stor gädda, till exempel håller undan sin mindre artfränder och övrig
fisk i fiskens levnadsplats. Givetvis så äter en storgädda gärna en öring eller
två om den kommer över, men om du tar bort en riktig storgädda är risken att de
andra gäddorna i området får sin chans och blir fler och de äter mer till
antalet betesfiskar men i en mindre storlek. Om vitfisken som Mört, Braxen osv
lever utan konkurrens från predatorer kan de bli för många och i vattendraget
kan det bli matbrist eller kan vattnet bli så mycket fiskavföring i, att det
blir övergödning i vattnet som kan resultera i total fiskdöd i sjön! Bara för att
en fiskar tog upp ett par gäddor. Detta lär ha skett i ett flertal sjöar i
Sverige. Då man tvingats sätta in utsättningar av gädda för att få tillbaka
balansen i vattnet.
Men det lär inte vara detta sportfiske som slagit så
kraftigt på ålbeståndet, där lägger jag min chansning på en kombination av
miljögifter och utbyggnaden av vattenkraftverken i Sverige. Jag har nämligen
fiskat väldigt mycket i Ume Älv men aldrig lyckas fångat själv eller sätt någon
annan fånga en ål slumpmässigt. Faktum är att jag inte ens har sätt en frisk ål
utan bara halva ålar eller skadade ålar som slutat sina dagar i Stornorrfors
turbiner. En annan teori som man kan tänka sig är att golfströmmen som för upp
ålynglen till östersjön har ändrat riktning en aning och att ynglen inte hittar
tillbaka så att säga. Men helt klart står vattenkraftverken i de olika åarna och
älvarna för en mängd av dödsfall av ålar. Detta kan vara det som gjort att ålen
snart är utrotad i hela Sverige. Runt år 1950 byggdes de flesta kraftverk i
Sverige[3].
Detta kan utgöra en stor del av varför ålen minskat så kraftigt på senaste
tiden eftersom ålen blir väldigt gammal, och blir sent könsmogen (mellan 5-28
år i östersjön)[4].
Kraftverks öppningsdatum
Namn Vattendrag Effekt (MW) Öppningsdatum
Harsprånget Luleälven 830 1951
Stornorrfors Umeälven 590 1958
Messaure Luleälven 452 1963
Porjus Luleälven 440 1915,
1975
Letsi Luleälven 440 1967
Ligga Luleälven 343 1954
Vietas Luleälven 325 1971
Ritsem Luleälven 320 1977
Trängslet Österdalälven 300 1960
Porsi Luleälven 280 1961
Kilforsen Fjällsjöälven 275 1954
Krångede Indalsälven 246 1936
Trollhättan Göta
älv 235 1942
Seitevare Luleälven 225 1967
Laforsen Ljusnan 57 1953
Jag tycker mig se ett tydligt tecken på att kraftverken är
huvudorsaken till ålens dramatiska minskning. Ålen kan ofta nämligen simma runt
kraftverken. Antingen genom släppvatten, en fiskväg gjord så bland annat laxen
och havsöringen ska ta sig förbi dammarna i våra vattendrag. Eller så kan ålen
som är en mycket duktig simmare även på land slingra sig som en orm förbi
hindren. Men på väg ner på väg mot sargasso möter ålen sitt öde i de turbiner
som ger oss el.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar